Italian Painter, 1841-1917 .Italian painter. His father Pietro and grandfather Luigi tried to interest him in the plastic arts, but from a very early age he showed a stronger inclination for painting. Zandomeneghi soon rebelled against their teachings, and by 1856 he was attending the Accademia di Belle Arti in Venice, studying under the painters Michelangelo Grigoletti (1801-70) and Pompeo Molmenti (1819-94). As a Venetian he was born an Austrian subject, and, to escape conscription, he fled his city in 1859 and went to Pavia, where he enrolled at the university. In the following year he followed Garibaldi in the Expedition of the Thousand; afterwards, having been convicted of desertion and therefore unable to return to Venice, he went to Florence, where he remained from 1862 to 1866. This period was essential for his artistic development. In Tuscany he frequented the Florentine painters known as the Macchiaioli, with some of whom he took part in the Third Italian War of Independence (1866). Zandomeneghi formed a strong friendship with Telemaco Signorini and Diego Martelli, with whom he corresponded frequently for the rest of his life. In this period he painted the Palazzo Pretorio of Florence   Related Paintings of Federico zandomeneghi :. | Fishing on the senie | In a box at the Theater (nn02) | Place d-Anvers | Place d'Anvers (nn02) | Place dAnvers |
Related Artists:
James Jebusa Shannon
(1862 - 1923), Anglo-American artist, was born in Auburn, New York, and at the age of eight was taken by his parents to Canada. When he was sixteen, he went to England, where he studied at South Kensington, and after three years won the gold medal for figure painting. His portrait of the Hon. Horatia Stopford , one of the queen's maids of honour, attracted attention at the Royal Academy in 1881, and in 1887 his portrait of Henry Vigne in hunting costume was one of the successes of the exhibition, subsequently securing medals for the artist at Paris, Berlin, and Vienna. He soon became one of the leading portrait painters in London. He was one of the first members of the New English Art Club, a founder member of the Royal Society of Portrait Painters and in 1897 was elected an associate of the Royal Academy, and RA in 1909. His picture, "The Flower Girl", was bought in 1901 for the National Gallery of British Art.
Jean-Achille Benouville
(15 July 1815, Paris - 8 February 1891, Paris) was a French landscape painter of the academic painting school, known for his Italian landscapes. François-Leon Benouville was his younger brother.
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .